Annons:
Etiketttankar-funderingar
Läst 2068 ggr
Musiken
2010-02-05 15:31

Irriterad

Jag har alltid tyckt att unga modrar ar modiga, och ofta mognar snabbt och tar sitt ansvar, men nu har jag insett att sa inte ar fallet.

Johns 17ariga lillasyster fick sin son for 3 veckor sedan.
Efter tva dagar trottnade hon pa att amma, for hon tyckte att han kravde for mycket av hennes uppmarksamhet nar han ville ha brostet hela tiden, och sa lange hon ammade kunde hon ju inte festa, samt att han var beroende av henne.
Forsta helgen efter att hon fott var hon ute och sop.
Andra helgen var det deras morforaldrars guldbrollop och hon dumpade Jamie hos sin mamma, drack och stack sedan ut pa stan (hon har fake-ID sa hon kommer in overallt).
Och denna helgen ska hon ut igen.
Dessutom har hon sett till att han kan borja dagis nar han ar 3 manader (de vagrade ta honom tidigare), och fram tills dess sa far hennes mamma ta semester ifran jobbet for att se efter Jamie nar Kirsty inte ar hemma.

Jag blir bara sa irriterad! Visst, han var inte planerad, men hon ljog for hela familjen och pojkvannen om att hon skaffat p-stav och hade sedan oskyddat sex, sa vad fan hade hon vantat sig liksom? Har man oskyddat sex sa blir man gravid, end of story. Och hon berattade inte for nagon forrens hon var i femte manaden. Eller, hon berattade inte. Hennes foraldrar sag pa ultraljudet hon tog for att kolla urinblasan att hon var gravid.

Var bara tvungen att fa gnalla lite…

Annons:
Loveferrets
2010-02-05 15:43
#2

Nä dom är inte mogna alls i den åldern, men at få dom att fatta de är som att prata med en vägg, dom har inte alls den erfarenheten som vuxna, ja för barn/tonåring är dom fortfarande i den åldern, någon vuxen borde berätta för henne att hon ska sluta med sitt supande och ta sitt ansvar, nu är hon mamma och nu gäller det att ta konsekvenserna av det, hur hon uppfostrar honom präglas hur han blir senare i livet så hon ska passa sig  noga !

Alex
2010-02-05 16:04
#3

Men fy, sånt där är ju riktigt tragiskt! Rynkar på näsan Känner man sig inte redo för att skaffa barn, dvs beredd på att ge upp festande, ev. karriär, sömn och allt vad det blir, så ska man ju absolut inte göra det! Eller åtminstone ta sitt ansvar och adoptera bort barnet till en familj som ger det kärlek, om man inte kan göra abort…

Mvh Alex
Värd för Ridsport
Medarbetare på Islandshäst

elinn
2010-02-05 16:32
#4

Ja, det finns absolut de som inte är redo för att skaffa barn oavsett om det är planerat eller inte.

MEN man ska absolut inte dra alla över samma kam. Jag har en i släkten som fick barn som 17-åring och har klarat det galant. Det var inte heller planerat och enda från start så har hon varit ensam med sonen. Hon kan behöva lite extra hjälp med passning och så ibland av föräldrarna men vem hade inte velat ha/behövt det när man är ensamstående?!

Så det är absolut inte åldern man ska haka upp sig på, det är personligheten hos den som får barn.

// ElinN

Musiken
2010-02-05 16:36
#5

Nej jag drar verkligen inte alla over en kam! Min erfarenhet ar att manga unga modrar ar fantastiska och en bekant planerade aven barn som 16aring och ar en fantastisk mamma, men i detta fallet sa blir jag verkligen irriterad.. Hon ar sa otroligt o-ansvarsfull!

Salladshataren
2010-02-05 16:48
#6

Stackars barn…

 

Lat är ett så hårt ord. Kan vi inte kalla det motivationshandikappad?

Skrattar sämst som skrattar sist, för han har inte förstått skämtet

Annons:
Elshira
2010-02-12 00:56
#7

Jag har varit med om 2 barn (med olika föräldrar) som inte varit planerade, varit "ivägen" osv osv. Det har alltid varit mer eller mindre problem och man hoppades att det skulle gå vägen efter ett år… eller året efter det….

Men kan bara säga att om man som gravid inte kan/vill göra abort och känner att man inte är 100% redo för ett barn så är det många gånger det bästa att adoptera bort barnet.

I båda dessa fall jag känner har det varit tal om tvångsadoption vilket inte är trevligt för bran i 6 års åldern~ Då är det bättre det sker innan de är 1-år i.af så blir det inte lika traumatiskt för dem.

Och att adoptera bort barn i sverige är inte något jag själv skulle skämmas för då det finns många baralösa par som inte anat önskar sig ett eget barn. Jag tycker det i.af är mer rättvist att ha "fake" föräldrar med kärlek än riktiga föräldrar utan.

Dessutom om de stannar hos "upptagna" föräldrar så är det ofta l´släktingar som får ta hand om dem en hel del och vara någon sorts barnvakt på heltid utan betalning~

I TS fall hade jag i.af övervägt att rekomendera adoption då vad jag förstått barnet inte verkar vara älskat på det viset varje barn borde vara.

Hakuna matata!

Upp till toppen
Annons: