Förstår att det är jobbigt men kan du inte prova skicka ett brev till henne? Eller om ni samlas alla utom din man och pratar med henne gemensamt ?

Mamma och pappa menar att  vill hon inte medverka så träffas vi andra utan henne. Jag har försökt skriva ett brev liknande meddelande där jag sa åt henne att hon tvingar mig att välja mellan honom och familjen och att jag tycker det är fel. Hon svarade då att jag redan gjort det valet och att jag var välkommen på julafton men inte han… och så har det sedan fortsatt….

Hon är bitter på sitt eget liv och det går utöver att jag alltid går åt det håller jag vill

Men är det inte bättre då att dina föräldrar pratar lite vett med henne ? Även om ni träffas under julen kan hon ju ändå försöka hålla "god min" när ni ska träffas alla. Klarar hon inte av att hantera det så får hon ju hålla sig borta. Väljer hon att inte acceptera honom  så får hon själv ta konsekvenserna.

Vi har tänkt på precis samma saker. jag bryr mig inte så mkt om jul och andra högtider, lika med mina föräldrar så vi har gjort så att dom firar julen med barnbarnen och syster.

Mina föräldrar försöker tala vett i henne och dom har sagt att vill inte hon träffas så är det hennes förlust. Vi träffas endå. Jag är absolut mest ledsen för mina föräldrar som tvingas se när deras  2 enda barn inte pratar bara för att den ena är ett pucko. Dock vägrar jag sätta mig på hennes nivå så jag försöker nog. Hon ska inte ha en enda orsak att prata illa om mig och min make. Jag vet dessutom att hon saknar mig lika mycket som jag saknar henne. Jag hoppas bara hon får en chans i sitt liv så hon slipper vara bitter.

Det du skrev att hon inte ska ha en enda orsak att prata illa om din man, jag tror hon finner något fast ni håller er undan, vissa har en viss förmåga att hitta något dom kan klaga på oavsett om det är sant eler inte. Hon mår säkert inte bra heller, kanske skulle ni gå till en familjeterapeut och reda ut osämjan ?

Dina föräldrar liksom du är säkert ledsna över det här men trots allt är det din systers val, jag tror att det är hon själv som lider mest.

Jo jag tror med att hon kommer hitta fel. Mamma har lite hintat om att hon gör det i vardagen med,söker fel alltså.

Men det löser sig väl tillslut. Tycker lite synd om mamma och pappa dock.

Förstår att du tycker det, tänk den dagen dom inte finns längre, då kommer hon mår ännu sämre, veta att hon tagit avstånd, de kommer kännas, kanske något att påminna henne om. Det råd jag kan ge nu är att ni provar med en utomstående som t.e.x. familjeråd, o reda ut allt innan det är försent.

Lycka till.

Men fy vad trist!

Kan inte du träffa din syster ensam, utan din man och prata igenom saker och ting?

#8 jo något måste vi ju försöka. Men den enda gången jag har träffat henne på 2år gick allt bra enligt mig. Enligt henne inte…