Välkommen Anneli!

Jag tror att olika personer reagerar på olika sätt. Jag sov också mycket under en period när jag mådde extremt dåligt. Dröjde dock länge på nätterna innan jag somnade, men sen kunde jag sova fram till eftermiddagen dagen efter utan problem.

Som det är nu varierar det en del för mig. Jag har fortfarande oftast svårt att somna, vissa nätter vaknar jag flera gånger och så… Men jag sover länge, dock inte bra vilket resulterar i att jag är ständigt trött och troligtvis därför har svårt för att vakna ordentligt, och därmed sover länge.

Så jag tror att det kan bero lite på om kroppen/hjärnan hanterar det aktivt eller passivt. Aktivt = stress, mycket tankar osv som ger sömnlöshet. Eller passivt = "stänger av" och därmed kan sova hur mycket som helst i stort sett…

Som sagt, bara mina egna teorier och tankar, så vet inte alls om det kan vara så.

Tack!

Jag tycker du hade väldigt bra teorier. Jag har aldrig riktigt varit en grubblare på så sätt att jag inte kan stänga av när jag ska gå och lägga mig, trots att jag har haft mycket att tänka på. Så det där stämmer nog bra, på mig i alla fall.

Nu varierar det en del för mig med. Har jag t.ex sovit ensam i några nätter har jag jättesvårt för att sova med killen första natten sen. Då kan jag ligga vaken hela natten och bara lyssna på hans snark. Sover vi då tillsammans i några nätter, så har jag jättesvårt att sova ensam sen. Bara jag liksom vänjer mig så går det bra.

Men jag vaknar väldigt lätt. Minsta lilla. Vilket gör att jag vaknar ofta, sover väldigt odjupt (ord?) och därmed länge. Kanske borde man tvinga sig själv att sova i 7 timmar och inte en minut mer, på fasta tider, så att kroppen vänjer sig och förhoppningsvis låter en sova djupare?

Kan nog säkert vara därför du sover så länge, för att du inte sover djupt. Jag sover inte heller djupt, drömmer extremt mycket hela nätterna, så jag känner mig aldrig utsövd när jag vaknar. Även om jag sover 12 timmar… Och är sen trött hela dagen och orkar knappt göra någonting.

Att ändra så man bara sover ett visst antal timmar, och sen vara väldigt aktiv under dagen tror jag kan hjälpa en att sova bättre och djupare, absolut. Problemet är ju bara att ta sig dit. Sover man mindre än man behöver och/eller dåligt har man ju oftast inte så mycket ork till att göra saker under dagen… Men orkar du det är nog det det absolut bästa tror jag. :)

Jag tror, att så länge man själv känner sig störd eller mår dåligt på något sätt på grund av sömnen (oavsett om man sover för lite eller för mycket) så är det sömn-problem, vad tror ni?

#4 Absolut. :)

Yep!