Satt i en taxi i 3 timmar och bara längtade att få komma hem till mina pälsar.
Bara få göra mat och äta, eftersom operationen gått så jädrans bra.
Vart så glad hela dagen…

Ringer till Åsa för att höra om hon är hemma och hade nå smärtstillande, då magen börjat göra lite ont, och jag hade inte hunnit till apoteket.
Men tjiiiii fick jag.

Där får man beskedet när man står och ska göra mat.
Att 2 av ens katter var borta, tankarna började snurra.
Trodde någon av dom rymmt, eller att dom bråkat och skadat sig själva så hört att dom fått lov att åka in och ta bort dom.
Men nej !

Om det endå hade vart så..

Men för att göra den kortare, så finns inte Betty Boop längre. Vi som bestämt oss för att låta henne stanna.
åh inte nog med Betty Boop, MIN ÄLSKADE LILLA SVEA !

Tårarna är många, jag kan knappt sörja Betty för att jag inte har nog med tårar att sörja Svea.

Jag har sådana skuld känslor i kroppen..
Min Svea… Min och F´s älskade katt.
Våran bebis.

Nej finns inte ord för detta, för att inte snacka om vad F gått igenom, åh jag är inte hemma med honom.
Men jag kan inte vara hemma, vill inte se soffan, vill inte se mitt eget hem.

Jag orkar inte mera.

Sov gott mattes älskade misse.

2006-06-06 / 2008-11-09