Till Malin
En dag när våra barn blir stora nog för att förstå den logik som styr föräldrar ska jag tala om för dem att:
Jag älskade dig tillräckligt för att tjata, för att få reda på vart
du skulle, med vem och hur dags du skulle komma hem.
Jag älskade dig tillräckligt för att låta dig snava, falla och
misslyckas så att du lärde dig att stå själv.
Jag älskade dig tillräckligt för att hålla tyst och låta dig
själv upptäcka att din nyvunne vän var falsk.
Jag älskade dig tillräckligt för att stå och vaka över dig i
två timmar medan du städade ditt rum, ett arbete som hade
tagit mig en kvart.
Jag älskade dig tillräckligt för att strunta i att alla andra får.
Jag älskade dig tillräckligt för att inte tolerera näsvishet och
dåligt uppförande.
Jag älskade dig tillräckligt för att tvinga dig tillbaka till
affären med en chokladkaka med ett bett och erkänna:
Jag har stulit den här.
Jag älskade dig tillräckligt för att räkna ut att du ljög om
att festen var föräldrar fri och sedan förlåtit dig för det efter
att ha konstaterat att jag hade rätt.
Jag älskade dig tillräckligt för att acceptera att du är den
du är och inte den jag skulle vilja att du var.
Men framför allt älskade jag dig tillräckligt för att säga nej
när du hatade mig för det. Och det var svårast av allt.
Cave quid dicis, quando, et cui
Audiatur et altera pars
ÄLSKAR DU MIG?
Hur mycket älskar du mig? Frågade den lille pojken sin mamma medan hon stoppade om honom i sängen. Det var en lek som han fick henne att leka varje kväll men han lät henne aldrig vinna.
Jag älskar dig 85 miljoner, triljoner mil till solen och tillbaka var den lille pojkens vanliga utmaning på hennes förklarade kärlek. Men den här kvällen var hon utmattad. Utmattad efter en dag som började redan klockan tre på morgonen, då hon tröstade honom efter en mardröm. Utmattad efter att ha lagat frukost, lunch och middag och efter att ha städat undan alla hans leksaker som hon ständigt trampade på med sina blåslagna fötter. Utmattad efter en dag som inte innehöll så mycket tid så att hon ens hann duscha.
Hon tittade in i sin sons ögon, samma ögon som hon var för evigt tacksam över att ha varit med att skapa. Hon strök bort håret från hans panna så att hon kunde andas in skönheten hos denna magiska skapelse. Och medan hon tittade på honom på ett sätt, som bara mödrar kan log hon och sa:
Du kommer aldrig att förstå hur mycket en mamma kan älska sitt barn.
Om du blev påkörd av en bil och fastklämd, så skulle jag finna styrkan att lyfta undan den för dig.
Om du behövde hjälp och jag hade brutna ben, så skulle jag finna ett sätt så jag kunde springa till dig.
Om du var hungrig och jag inte hade ätit på en vecka så skulle jag ge dig min enda måltid.
När du vandrar omkring i världen vandrar mitt hjärta med dig. Vad du känner, känner jag. Jag känner att du är lycklig genom det sätt du håller min hand. Jag hör ditt hjärta viska när du är rädd. Jag vet vad du tänker genom att se in i dina ögon.
Den lille pojkens ögon blev vidöppna, och för en gångs skull hade han ingen utmaning åt henne.
Cave quid dicis, quando, et cui
Audiatur et altera pars
åh jag får en klump i magen 
Starta ny diskussion