jag hatar att bråka..
detta blir ett luddigt inlägg ..
ibland uppstår de bråk mellan mej och min sambo elias, vilket de säkert gör i alla förhållanden…
och ibland kan jag känna att de vore så himla skönt att bara slippa va me nån..
nu menar ja inte honom som person utan bara få vara ensam..
jag kan föreställa mig bo själv, med min lilla Lousan såklart..
göra vad jag vill, stöka ner hur jag vill, städa hur jag vill..
göra BARA det jag vill.. slippa lyssna på hur någon annan ska ha de.
jag känner ibland att jag önskar de såååå starkt..
men så tänker ja på hur de faktiskt skulle vara utan elias som person.
och då känns de hela overkligt igen..
med detta ville jag väl bara säga att jag hatar att bråka, jag hatar när andra inte förstår mig, eller inte vill förstå mig.
phu nu var det ur världen ;)
Jag säger som jag alltid saght när det är bråk - det är inte ens fel när två bråkar, det är bådas
#1 jag hävdar inget annat :)
jag hatar när jag bråkar med :P
det jag mena va att när jag eller någon annan bråkar så vill jag bara va ensam, då slipper man va två :P å då bråkas de inte ;)
Det är en toppentanke, som fler borde använda sig av
synd bara att man ska känna sig så ensam när man e ensam :P
Men då kan varva ned - gäller ju bägge parter. Sedan kan man prata lugnt igen
Ja visst är det jobbigt att bråka. Men för varje gräl man tar sig igenom blir ens förhållande oftast starkare.
Cave quid dicis, quando, et cui
Audiatur et altera pars
Starta ny diskussion