Hoppas ni orkar läsa den ;) Jag kommer forsätta med den detta är asså bara början ;)

                             Del 1

Klockan var mycket, Det var jag medvetande om. Nu skulle jag egentligen sitta vid bordet och äta tillsammans med min familj, men nu fanns ju inte dom mer. Dom dog ju i den hemska branden på hotellet Grand Champion, Allt var över. Jag orkade inte tänka på dom, det gjorde mej bara på dåligt humör, Jag måste vara tacksam över att faster Alma tar hand om mej nu när dom är döda, Tusan nu kom jag och tänka på dom igen. Emilia, Kommer du? Oj jag hade vart så uppslukad av att tänka så jag glömt att Alma ropat att det var mat för typ 10 minuter sen. Jag reste mej men ramlade snart ihop igen, Juste ja jag hade ju känt en smärta i benen för 5 minuter sen, Men dumma lilla jag trodde bara att det var inbillning eller nått liknande. - Men lille vän Vad har hänt? Jag bara ryckte på axlarna samtidigt som Alma tog mej under armarna och drog upp mej i sängen, jag var rätt imponerad på Alma att hon orkade bära en 15 årig tjej som inte kan röra benen, hon måste ha tränat mycket! - Hur går det lilla stumpan frågade Alma, Jag bara ryckte på axlarna igen jag hatade verkligen att bli kallad Lilla Stumpan! Oj förlåt, Alma kom på sej själv antagligen, Jag går och ringer efter doktorn så försvann hon ut genom dörren. Jag suckade, hon tog verkligen allt på allvar. Efter typ 10 minuter hörde jag fotsteg i trappan, Nästa sekund kom Alma in och satte sej på sängkanten. - Vi ska åka till sjukhuset, doktor Peter Emilsson skulle skicka en ambulans eftersom det är så allvarligt att du inte kan stödja på benen, Jag nickade bara lite lätt. - Men hur blir det med Lucia tåget i skolan imorgon då frågade jag. - Men lilla du, tänk inte på det nu vi får se hur du mår. Sedan knackade på dörren. - Vänta här jag ska bara öppna sa Alma, - Oj så dum jag var nu du kan ju inte gå någonstans! Sedan försvann hon ner för trappan. Några sekunder senare kom 2 ambulans män in med en bår stol, De ställde ner bår stolen på golvet och frågade hur jag mådde. - Jag mår jätte bra, men jag har lite ont i benen svarade jag. Sedan tog den kraftigaste av ambulans männen mej under armen och bärde över mej till bår stolen. Det tog 20 minuter att åka till sjukhuset och komma in i avdelningen. Jag blev buren till sängen, Alma och de två ambulans männen tog varsin stol och satte sej brevid mej, Alma tog min hand och kramade, -Hur mår du frågade den yngsta av ambulans männen, Jag mår som förut svarade jag kort. Det blir antagligen operation för damen sa den kraftiga, Förresten jag heter Alf och detta är min arbets kollega Erik. Jag nickade lätt och frågade när de skulle operera mej, Så fort vi får tag på en läkare jag har sagt till att det är akut det är det enda jag kan göra just nu, Jag nickade kort.