Klump i magen
Nu sitter jag bara och skriver av mig, orkar ni inte läsa så behöver ni absolut inte göra det, jag behöver bara få det ur mig.
Jag har världens konstigaste klump i magen just nu, en blandning av lycka och sorg.
Jag är glad eftersom jag inte har något i mitt liv att vara ledsen för, men samtidigt är jag ledsen eftersom mina vänner mår dåligt. Och dom är för långt bort för att jag ska kunna trösta dom och verkligen se om jag lyckas. En glad smiley kan man skicka på msn även om man sitter och gråter ögonen ur sig.. så det är omöjligt att veta.
Jag älskar att dom känner att dom kan säga allt till mig, verkligen, och jag skulle gå i taket om dom inte delade med sig, En kompis ska kunna lita på mig, det är det vänner är till för.
Jag klarar av att höra allt, jag orkar bära en del av deras börda och jag gör det med glädje. För deras skull, för sån är jag och kommer förhoppningsvis alltid att vara,
Hela sommaren har jag byggt upp mig själv på nytt så nu är jag stark, kasta ett berg på mig och jag står kvar. Dom säger att jag kom in i deras liv vid exakt rätt tidpunkt, men det var nog ödesbestämt för just då var jag som starkast.
Nu är jag helt och hållet fylld med kärlek till dessa underbara människor, dom står för den mänskliga glädjen i mitt liv (bortsett från familjen) och tidigare idag var jag så lycklig så att jag trodde bröstkorgen skulle spricka. Nu har den lyckan blandats med dagens portion av sorg och halkat ner i magen, men jag kan slå vad om att all sorg kommer att konvertera till lycka under natten och krypa upp i bröstkorgen igen.
Att det finns en sån glädje bland all sorg känns bra men samtidigt fel. Lite paradoxalt på nåt sätt.
Och att just jag, lilla jag, får känna hur det känns är en överraskning, för jag visste inte att jag är så stark.
"When you´re happy I´m happy, when you´re sad I´m sad.. and I´m going to make it my very own mission to be happy all the time"
Förlåt nu har jag babblat på hur länge som helst, men jag kan inte sova och kände att jag behövde skriva av mig litegrann.
Trevlig läsning tycker jag, hoppfull =)
Åh, du verkar vara en underbar vän.. en sån skulle man ha! =) Du får gärna "babbla" på mer.. jag kan inte heller sova..
Det är bra att du kan skriva av dig här tycker jag. Att du ställer upp som du gör på dina vänner är fint. Och att du får en klump i magen är ovissheten som knackar på. Men den klarar du av med den inre styrka du känner av nu.
Vill bara säga att du ska vara försiktig, så du reagerar på när din ork börjar ta slut, så du kan återuppbygga den igen innan det är för sent. Ofta kan man när man känner sig så där stark tro att inget kan ta på en, men det kan komma krypandes.
Ville bara be dig se om dig själv också.
Mvh Åsa
Cave quid dicis, quando, et cui
Audiatur et altera pars
Jag har varit där nere i botten också, tagit på mig alldeles för mycket och tillslut kroknat. Men det senaste året har jag vuxit mig otroligt mycket starkare än jag någonsin trodde var möjligt, jag har tagit mig igenom kriser som annars lätt hade kunnat knäcka mig. Det är en sanslöst härlig känsla.
Jag har helt släppt taget om en vän tidigare.. för att hon drog ner mig utan att på något sätt ge något tillbaka, det vara bara min egen godhet som fick mig att hålla fast så länge som jag gjorde. Men även det har jag vuxit av och jag hoppas och tror att det har gett mig insikt i när det är dags att börja tänka på sig själv igen.
Grejen med det här underbara underbara människorna är att de ger så mycket tillbaka också, Jag står inte och gräver min egen grop, vi fyller deras gropar tillsammans istället och skulle min egen grop bli djupare har jag både dom och även andra som kan hjälpa mig med det. Det kommer att komma bakslag, riktigt hemska dagar, det är jag säker på. Men även dessa fantastiska dagar då man verkligen kan känna att man betyder något och att man har gjort någon annan människas liv lättare, om än bara litegrann. :)
#4: Underbart att kunna må så. Är glad för din skull .
Cave quid dicis, quando, et cui
Audiatur et altera pars
Det som inte dödar än, gör en starkare, känns dock inte så just då..
Du verkar verkligen vara en fin och stark person.. Men du.. tänk på dig jälv ibland också.. Du kanske behöver ta nya tag för att orka?
#5 Tack :)
#6 Jag lovar att jag ska tänka på mig själv också, eller det gör jag redan, ofta dessutom. Grejen är bara att just nu finns det verkligen inget i mitt eget liv som gör mig ledsen, förutom hemlängtan såklart men det botas lätt med ett besök hos eller av mamma och pappa haha ;)
Är det genom jobbet du träffar dessa personer??
Haha, ja hemlängtan botas lätt av dem =) Men ibland blir den värre.
Nej det är personer som jag bara har snubblat på, tack vare iFokus skulle man kunna säga :) Och ni vet kanske hur det är när det klickar mellan folk? Så var det iaf för oss, det känns som om vi känt varandra hur länge som helst fastän det knappt har gått 2mån sen vi träffades irl första gången.
Jo det kan både botas och förvärras, att bara träffas typ 1-2 dagar brukar oftast bara förvärra medans 2 veckor ger en hemlängtan tillbaka hit. haha
nu ska jag sova, måste kliva upp kl 8, så godnatt på er! :)
och tack för att ni ville lyssna!
Jag hoppas allt ordnar sig till det bästa för dig. *kramar om*
jag lyssnar gärna igen
Starta ny diskussion