Tankar & Funderingar

mår dåligt

2009-01-30 02:15 #0 av: ParaKiss

Jag vet inte alls vad jag ska göra nu. Så hära dåligt har jag inte mått på något år. Vad tidigare självmordsbenägen och gjorde självmordsförsök. Skadade mig själv och sånt. Men har varit utan det i två år. Och nu den senaste tiden har jag börja må sämre o sämre. Igår grät jag till söms. Och just nu vet jag inte vart jag ska ta vägen, mår så dåligt så jag är spyfärdig, stor tjuter, skakar, självmordstankar och vill skada mig själv igen - knappt att jag kan stå emot att skada mig själv, lite andningssvårigheter - var värre förut när det var som värst, magont, huvudvärk, osv. Jag mår verkligen skit just nu och jag kan inte kontakta någon alls. och så hära dåligt har jag inte mått på länge så jag vet inte vad jag ska göra. tidigare var jag sambo och hade då min dåvarande sambo. Men nu är jag själv. Inga vänner osv. Vet inte alls vad jag ska göra.... Försöker varva ner. Har varvat ner lite. Men inte tillräckligt. men lite mer o mer. men behövde skriva av mig lite. rädd för att gå ner igen i helvete. nu när jag har kommit så långt i livet. och jag tänker inte tillåta mig själv heller att sjunka ner ännu mera. men så jävla svårt.

mvh
Stupid Bitch

Anmäl
2009-01-30 02:20 #1 av: Faxlin

Men har du verkligen ingen du kan ringa? Har du kontaktat psykjouren? De måste kunna hjälpa dig. Så här dåligt ska du inte behöva må.
Självklart får du skriva av dig hur mycket du vill här, vi lyssnar gärna. Men jag känner att jag önskar att jag kunde göra mer för dig. Hjälpa dig på något sätt.
Bara hojta till om det finns något jag kan göra för dig.

Kramar om

Cave quid dicis, quando, et cui
Audiatur et altera pars

Anmäl
2009-01-30 02:30 #2 av: ParaKiss

Nix, orkar inte blanda in mina föräldrar heller. Mamma som inte har mått så bra heller. Och pappa har sin nya familj. Och farmor o farfar har så mkt jobb. Så jag vill inte störa dom. Och jag har inte såna bra vänner heller känns det som som jag bara kan kontakta. Och psykjouren bli svårare då jag även har tel fobi. Kan ringa typ till dom närmaste. Men har svårt för andra.
Jag har börjat varva ner en hel del nu. Hjälptes att sitta här en stund än i sängen o vrida o må dåligt. men är rädd för att gå tbx till sängen o sova. för då kommer väll allt igen. så jag försöker göra mig riktigt trött så det bara är för mig att sova när jag lägger mig ner och inte hinner tänka så mkt.

mvh
Stupid Bitch

Anmäl
2009-01-30 02:34 #3 av: Liss

usch ja, har vart där med. Och efter nyår precis så höll jag på att gå ner mig igen. Min lösning var att ta mit ut med alla krafter! Man vill liksom bara sitta hemma, instängd och inte gör nånting. Inte träffa någon!
Men försöker man bara ta steget och går ur och hittar på något så brukar de kännas lite bättre och man klättrar upp lite igen.

Telefonfobi har jag också, de sitter i fortfarande! super jobbigt! .. tar 5 timmar att förbereda mig för att ringa bredbandet eller nåt, om något blivit fel. Men de är samma där.. man får ta den tid de behövs och sen göra det! Så försök ringa någon för hjälp! så att du kan ta dig ur de..

Anmäl
2009-01-30 02:37 #4 av: Faxlin

#2: Har du choklad hemma? Vet att det låter lite rubbat av mig att fråga. Men det är inte så rubbat som det låter. Det finns ämnen i chokladen som kan hjälpa mot ångestattacker faktiskt.

Skönt dock att det börjar kännas lite bättre nu när du sitter här vid datorn. Det är bra att skriva av dig och prata med oss hur mycket du vill.

Cave quid dicis, quando, et cui
Audiatur et altera pars

Anmäl
2009-01-30 03:05 #5 av: ParaKiss

#3 jo det är hemskt dåligt. om jag inte hade tel fobi så skulle jag har ringt till psyk. men jag vet ändå inte nr dit. o vet inte vart sånt finns här i närheten riktigt som har öppet på natten också.

#4 tyvärr så har jag inge chocklad hemma just nu. tråkigt nog. kanske låta chocklad finnas hemma. och försöka o låta bli o äta upp innan kvällen, eller allafall inom en timme *godisgris*. eftersom kvällen o natten, när man har lagt sig blir jobbigaste med tankarna.

Vet inte vad jag ska göra när nästa attack kommer...?

Att jag mår dåligt nu är nog pga skolan. Som jag i början av jan började o plugga hel tid för första gången på evigheter. har skolkat sen lågstadiet typ och sen 7an så har jag inte klarat av att gå i skolan. Och sen runt 2004-2007 så mådde jag verkligen skit o var nere. Visst, hade självmordsförsök innan med och självmordstankar o sånt. Men allt börjat bli värre då. och tror var värst då. Även om jag även mådde väldigt dåligt när jag var runt 13-17 år. (Blir 23 i feb). Började må bättre 2007 när jag började bo själv o flyttade ifrån min dåvarande sambo o sånt. och jag har verkligen kämpat hårt för att ta mig ur det helvete som jag var i, där jag inte gick ut utanför dörren, jag levde knappt. och allt för ofta skadade jag mig själv och självmordsförsök o sånt. Men har nu som sagt klarat mig ifrån sånt i 2 år. men började må dåligt början av jan igen. i samband med skolan kanske? kanske tog jag för mkt på en gång? Jag tidigare pluggat ett-2 ämnen i taget på komvux. men slutade med att jag tog då betyg i ett av ämnena. då jag inte klarade av att plugga två åt gången. Men jag vill så gärna ha dessa betyg överstökat o avklarat. och verkligen klara av det. men det har knappt gått en månad och jag mår redan så hära..? hur ska det gå o sluta? jag är nog kanske för envis för att sluta. men jag kommer att gå ner mig då också ännu mera. Jag gå på komvux vård. Jag har varit ifrån skolan 3 gånger eller nåt och kännts som att jag har missat jätte mkt och ligger efter mkt. o mår dåligt över det. o jag har svårt för att hänga med i klassrummet. och hänga med på vad vi gör o sånt på veckorna. och vilken som är veckans uppgift. känner min stressad på det o sånt. egentligen har jag bara betyg i eng grund o eng a. men de gjrode undantag o la in mig. och för den saken känns det som att jag måste göra det också. och jag känner att jag bara måste fixa denna kurs. men jag hänger inte med i deras takt ;/ försökt o förklarat för lärarna lite o sagt att jag behöver hjälp att dom säger att de o de ska jag göra den veckan/den dagen, osv. annars har jag svårt för att veta vad jag ska göra. men dom verkar inte förstå. o jag känner mig dum å sånt ;/ gha.

mvh
Stupid Bitch

Anmäl
2009-01-30 03:07 #6 av: [Tassy]

hakar på Faxlin här, choklad mot ångest är helt suveränt! en väl beprövad metod här Skrattande

 


Anmäl
2009-01-30 03:10 #7 av: Chutney

*kramar om*

Anmäl
2009-01-30 03:15 #8 av: Faxlin

#5: Det låter helt klart som om du har tagit i för mycket. Att fortsätta så här kommer således inte att få dig att må bättre. Du får ångest av att vara där och ångest över att inte vara där. Du känner att du sviker dig själv om du är där då du egentligen vet att det är detta som får dig att må dåligt. Men du känner också att du sviker de som gjorde undantaget och lät dig komma in om du inte är där. Allt detta ihop kan bara bli ångestattacker. Och det är inte bra. Du måste glömma att vara så hänsynsfull mot de andra. Det är ditt liv. Och du är inte dum för att du har det jobbigt. Du har bara jobbigt att få lärarna att förstå dig. Det gör inte dig dum utan dem. Om de trotts sina utbildningar som lärare som innehåller massor med pedagogik och att arbeta med individuella medel inte kan ta åt sig av dina problem och ge dig det stöd du behöver. Då är dom dumma och det förvånar mig att de klarade sina utbildningar.

Du är inte dum. Inte ett uns dum.

Dock krävs det väldigt mycket psykisk ork för att ta itu med att få lärare att lyssna och verkligen bry sig. Och det är en ork du inte har. Det du behöver är någon som kan hjälpa dig att slåss för dina rättigheter till individuellt stöd i detta.
Har ni någon kurator på skolan eller skolsköterska? de brukar kunna hjälpa till med att slåss för ens rättigheter faktiskt. Och då blir det inte lika betungande för dig med dessa krav heller.

När nästa ångestattack kommer ja vad gör du då?
Gå ut och gå. Sätt dig här och skriv så att tangenterna glöder. Jag har varit vaken i tre dygn så jag kan nog sitta här i natt med dig också. Eller skriv ett pm till mig. Maila mig. Synd du har telefonfobi annars hade du kunnat ringa mig när det blev som sämst så hade jag pratat huvudet av dig tills den gick över.

Cave quid dicis, quando, et cui
Audiatur et altera pars

Anmäl
2009-01-30 03:21 #9 av: Faxlin

För drabbade som lider av ångestattacker förefaller marken under att försvinna, det blir oerhört svårt att tänka klart och den kraftfulla känslan sliter i det inre. Den här lathunden kan dock bli användbar för att häva en annalkande eller plötslig ångestattack. Läs och lär dig den utantill. Kanske kan den för dig bli ett värdefullt verktyg att bemästra ångesten med:

1.   Känslorna är helt normala. Det du känner i kroppen är helt
normala, men överdrivna kroppsliga reaktioner. "Rätt reaktion i
fel situation".

2.   Känslorna är inte skadliga. Reaktionerna är inte det minsta
skadliga eller farliga - men mycket obehagliga. Inget värre
kommer att inträffa. Du kommer inte att svimma, dö eller
"bli galen".

3.   Lägg inte på skrämmande tankar. Öka inte din panik genom att
tänka skrämmande tankar om vad som händer dig just nu och
vad detta skulle kunna leda till inom de närmaste minuterna.

4.   Andas lugnt. Ge akt på din andning och försök att ta tre-fyra
djupa andetag samtidigt som du tyst och mjukt säger "lugn" till
dig själv.

5.   Beskriv vad som verkligen händer. Beskriv så noggrant som
möjligt för dig själv vad som verkligen händer i din kropp just nu
- inte vad du fruktar händer eller skulle kunna hända.

6.   Tillåt dig att känna det du känner just nu. Tala om för dig själv att
du får lov att ha ångest och att du inte behöver skämmas för eller
dölja att du just nu har det besvärligt.

7.   Vänta, så går ångesten över. Vänta ett tag och ge
ångesten/paniken tillfälle att gå över, utan att kämpa emot,
försöka tvinga bort den eller springa ifrån den. Bara acceptera att
du är mycket rädd just nu.

8.   Känn hur ångesten minskar. Lägg märke till att när du slutar att
öka ångesten/paniken genom skrämmande tankar, så börjar
rädslan försvinna av sig själv.

9.   Detta är ett tillfälle att göra framsteg. Kom ihåg att du skall lära
dig hur du möter och klarar av din panikreaktion. Just nu har du
ett utmärkt tillfälle att göra framsteg.

10. Tänk på de framsteg du gjort hittills, trots alla svårigheter, och
hur belåten du kommer att vara när du genomfört också detta.

11. Planera vad du skall göra härnäst. Beskriv omgivningen för dig
själv och planera sedan i tankarna vad du skall göra härnäst.

12. Börja om med det du tänkte göra från början. När du känner dig
beredd, så börja om med det du tänkte göra från början och gör
det på ett lugnt och avspänt sätt.


Claires "fyra begrepp"

Den amerikanska författaren och psykiatern Claire Weekes skriver i sin bok "Torgskräck" om de fyra begreppen som en metod för att lösa upp och slutligen häva en pågående ångestattack. Hennes råd till alla oss drabbade av ångest är lätta och också ovärderliga att lära sig utantill:

1. Möt - fly inte
2. Acceptera - spjärna inte emot
3. Driv - spänn dig inte
4. Låt tiden gå - var inte otålig


Enligt Claire Weekes ska man aldrig undvika en ångestattack då den kommer. Det viktiga är att vi som lider av ångest och panik förstår att känslorna som utlöses av tankarna i sig är helt ofarliga och att det går över om man bara har modet att stanna upp och släppa taget. Den dag som den drabbade verkligen vågar tro att ingenting hemskt kan hända under en pågående ångestattack, den dagen är också den första dagen i frigörelsen från sin förlamande ångestproblematik.

Cave quid dicis, quando, et cui
Audiatur et altera pars

Anmäl
2009-01-30 15:13 #10 av: Alex

Jag känner igen mig själv i mycket av det du skriver... Jag började också skolka redan på lågstadiet, under högstadiet var jag inte i skolan mycket alls och hoppade sen av gymnasiet efter två försök att börja... Och efter det har jag i stort sett inte lyckats gjort något alls, mest gått hemma sen jag var 17. Undantaget är väl självskadandet och självmordsförsöken, det har jag aldrig gjort.

Men ja, vet inte om jag kan hjälpa så mycket direkt, men tips har du ju redan fått. Men jag finns i alla fall här om du behöver prata av dig och/eller dela lite tankar. För lyssna kan jag i alla fall. :)

Kram Alex 

Mvh Alex
Värd för Ridsport
Medarbetare på Islandshäst

Anmäl
2009-05-10 23:58 #11 av: ParaKiss

Jag har nu börjat praktiken. Och jag trivs där rätt så bra. Är nog hellre där än i skolbänken kanske.

Men problemet är att jag går verkligen hel tid. efter handledarens schema. Ska nu till veckan gå in på min tredje vecka (praktiken är 4 veckor).  Som sagt jag trivs rätt så bra ändå. Förutom att det blir för mkt. Jag jobbar som sagt jätte mkt nu (som jag egentligen inte borde göra, inte får egentligen). Och jag orkar knappt me något annat. Jag har även en massa skol jobb som hamnar i en hög och som bara växer allt mer (varför måste dom skicka ut skol jobb under praktiken? känns så onödigt!). o det börjar kännas som en stor sten över mig och jag börjar få ångest allt oftare. Det är för mkt med allt. Och jag är egentligen inte redo att gå ut ännu i jobb. Men jag går iallafall efter riktiga arbets tider. Och det är för mkt nu, och jag orkar inte med något. Har börjat må så dåligt så jag är spyfärdig, skakis, ont i magen, och har tillomed börjat o skära mig igen (o me det var jag ren i två år typ att jag inte skadade mig då)... Men jag känner att jag måste klara allt, och den hära utbildningen. Men jag vet inte hur. Jag kämpar på. samtidigt som det går någorlunda framåt (vill jag tro på) så mår jag allt sämre i psyket igen o jag är rädd för att hamna där jag var förr. Men jag vill känna att jag kommer fram i betygen. jag vill gärna fixa dessa poäng. Men jag kommer efter me allt. Orkar inte änns ta hand om mig själv. lägenheten med städningar o sånt, är rena svin stian här just nu, och mina älskade djur - känns som att jag sviker dom. Jag har bara lust att lägga mig o dö, eller bara sticka ifrån allt.. jag vet inte vad jag ska göra. jag har gråtit hela dagen nästan.

Men jag känner att jag måste klara av det. men ändå så mår jag  bara sämre o sämre..

Och jag känner mig jämt så ensam.. o jag mår bara skit!! Allt är en röra. Men jag måste klara detta. Annars känns det som jag ger upp om hela livet. Men vad kan man göra? :/

mvh
Stupid Bitch

Anmäl
2009-05-11 00:38 #12 av: Faxlin

Men gumman då. Önskar jag kunde göra något för att hjälpa dig.
Men jag kan bara erbjuda dig att jag finns här och lyssnar om du behöver.

Kramar om

Cave quid dicis, quando, et cui
Audiatur et altera pars

Anmäl

Det finns en till kommentar till den här diskussionen. Den är bara synlig för medlemmar på iFokus. För att läsa kommentaren, logga in eller registrera dig på iFokus.