Skriv ett nytt inlägg! Aktuellt just nu (1) Senaste inläggen

Allmänt Artikel snack / tips Bilder... Dagens ros Dikter Djur Filmer, TV & Böcker Historier Lekar Natt mums Om Nattsudd.iFokus På löpsedeln Samlingar Sömn/Sömnproblem Tankar & Funderingar Tävlingar / Bidrag Veckans tips YouTube
Djur

Innerligt ledsen..

2009-09-25 03:36 #0 av: Ceciliaolucifer

Jag är så innerligt ledsen när jag tänker på mina underbara killar jag har. Som jag spenderar mina dagar och timmar med, som jag pussar på hela tiden. Det gör så ont att se hur dom en efter en blir sjuka.

Jag la ut 3400kr på att hälsochecka Hugo, Bernard, Theodore & Blight för några månader sen. Men det ger inte säkerhet på att allt är bra. Jag ser hur Hugo börjar bli gammal och lite sliten. Han är inte riktigt sig själv just nu. Gnyr lite när man tar upp hnm, sover mkt. Men jag kollade honom utförligt för några månader sedan.

Jag vet inte vad jag vill ha sagt, bara att jag älskar dom så otroligt mkt. Önskar att alla får bli friska nu, och att alla finns med mig längre fram för en bra tid framöver.

 

Anmäl
2009-09-25 03:53 #1 av: Loveferrets

Vet inte vad jag ska säga mer än att jag håller med, man älskar dom så otroligt mycket och man blir så ledsen när man är tvungen att låta dom gå vidare, det gör så ont men det är något man måste vara medveten om när man har dessa härliga individer, men så tänker man inte i svåra tider. tyvärr har man dom bara till låns en kort tid. Önskar att dom kunde finna ett botemedel mot cancern som ofta tar dess liv.

Jättesöt iller du har där, är det Theodor du har på bild ?

Anmäl
2009-09-25 04:08 #2 av: Ceciliaolucifer

#1 Tack för dina vänliga ord. Jag saknar min älskade Lucifer så innerligt mkt, och min finaste Tigern. Jag har ännu inte kunna gå vidare sedan jag förlorade dom. Och tanken på att jag kan förlora mina bäbisar jag har idag gör mig skräckslagen. Man blir medveten om att det tar slut en dag.

Det är lilla Napoleon på bilden, men han kallas mest för Drutten :)

Anmäl
2009-09-25 06:59 #3 av: Loveferrets

Okej Trodde det var nån av dom du angav ovan,

Det gör mig rädd oxå att det kommer en dag även med Simon men jag kan inte tänka på de för då blir jag knäpp så jag måste försöka att tänka på det vi har idag och glädjas över det., jag har lärt mig att ta vara på det vi har i nuläget och minans den tid vi redan har fått och kommer att få, då känns det positivare och det är trots allt det jag själv lever på.

Vet bara när det var dags för Mira (min förra iller), var inte fungerbar alls på ett tag o allt var så tomt så jag stod helt enkelt inte ut så bara efter ett par veckor fick jag Simon, jag hade inte kommit över Mira men det hjälpte mot sorgen att ha en valp att uppfostra och glädjas åt. Tyvärr kanske jag ska säga så funkar jag så, behöver något annat för att kunna gå vidare, jag vill inte leva utan iller. Ingen kan ersätta Mira men teoretiskt (tror jag de heter) sätt blir det ju så ändå. Hoppas du förstår mitt svammel..

Anmäl
2009-09-25 10:31 #4 av: Faxlin

Jag förstår dig så väl Cilla. Och det där med hälsocheck hjälper tyvärr inte heller.
Kan berätta att jag nyss fått reda på att en av Lucifers systrar var på en ordentlig hälsocheck i juli och hon förklarades frisk då. Men i onsdags den här veckan så avlivades hon. Hon hade canserknölar i magsäcken och även i lungorna. Så det gick fort med tösen. Tänkte att du ville veta det att det är en till ur Lusens kull som är borta.

Jag hoppas dock att du får behålla dem du har nu riktigt länge.

Kramar om

Cave quid dicis, quando, et cui
Audiatur et altera pars

Anmäl
2009-09-25 11:48 #5 av: Ceciliaolucifer

#4 Lille skruttan då :( förhoppningsvis hade hon ett bra liv tills som fick låta henne somna in.

Anmäl
2009-09-25 11:50 #6 av: Faxlin

#5: Hon har haft ett suveränt liv. Och jag är så glad över att hon bott där hon bott. Och ägaren var ansvarsfull och höll koll så hon har inte lidit. Känns skönt med sådana valpköpare. Men jag har haft tur med mina valpköpare faktiskt. De är bra allihopa. :-)

Cave quid dicis, quando, et cui
Audiatur et altera pars

Anmäl
2009-09-25 13:57 #7 av: Alex

Usch, förstår att det är jobbigt. Rynkar på näsan Att se ett djur börja insjukna och veta att man en dag måste ta ett beslut om deras liv, mot sin vilja, är nog bland det jobbigaste som finns.

Stora kramar till dig, hoppas du får ha kvar dem, friska och glada, länge till!

Mvh Alex
Värd för Ridsport
Medarbetare på Islandshäst

Anmäl
2009-09-25 14:29 #8 av: Aviendha

Det är det absolut värsta i djurägandet utan motsvarighet, att de tyvärr kommer att gå hädan, och i vårt fall med illrar bli sjuka innan, vi vet bara inte när och helt av vad.. Önskar så att de kunde ha samma livslängd som en goja! Jag vill aldrig vara utan Aviendhas små egenheter och det sötnötiga pluttiga uppsynen hon har eller Phoenix flum och gos!

Anmäl
2009-09-25 14:57 #9 av: sarae

#4 tack för infon. Kan väl meddela att jag fasar för att nått liknande kan vara på väg med stitch också.

Anmäl
2009-09-25 23:56 #10 av: Faxlin

#9: Skrev det nyss i ett pm till dig. Har varit inne rätt lite så det är därför jag inte hunnit pma dig direkt ännu. Var inte meningen att du skulle se det så här. Håller tummarna för Stitch pojken med.

Cave quid dicis, quando, et cui
Audiatur et altera pars

Anmäl
2009-09-26 01:15 #11 av: Saga85

Usch, sånt här är inte kul. Att börja inse eller misstänka att ens djur börjar bli gamla/sjuka. Det är då man bara vill hålla om, leka med, vara med dem så mycket som möjligt och göra det bästa av den långa eller korta tid man har tillsammans.

Anmäl
2009-09-26 01:18 #12 av: Ceciliaolucifer

#11 All tid är för kort tid :(

Anmäl
2009-09-26 01:21 #13 av: Saga85

Illrar borde bli lika gamla som landsköldpaddor eller papegojor så att de överlevde en själv Rynkar på näsan

Anmäl
2009-09-26 02:49 #14 av: JossanH

Jag har sjuka illrar från ganska dåliga linjer. Nej, inget kul. Jobbigt? absolut- fruktansvärt!! Men man kan ju faktiskt förebygga på många vis. Man kan ge dom bättre föda, sluta kastrera och motionera mera etc. Det jag har gjort bra är motionen. Där kan ingen klaga. Resten har jag slarvat stort med.. Torrfoder och kastrerade under första året.

Och en viktig sak som många verkar missa är att man kan välja individer från linjer med bättre förutsättningar än andra. Du kan inte ta en kraftigt inavlad iller med sämre förutsättningar och tro att den ska leva lika länge och vara lika frisk som en iller med mycket bättre linjer och bättre förutsättningar.
Man måste inte välja massavlade, inavlade, risktecknade illrar från oseriösa uppfödare.
Jag vet att jag kommer få på pälsen för att jag skrivit detta då det  inefattar en del av dina illrar Cilla... men det är ju mina åsikter och som du redan vet så delar vi ju inte samma åsikter längre på flera punkter. Precis som med så många andra här på i.fokus.
En fancy-älskare sa en gång något i stil med att- "Jag köper gärna en angora med riskteckning för att jag tycker dom är så söta, men jag vet att bäst-före-datumet ligger på 2 år".
Då har man gjort sitt val och får en iller därefter.

Medarbetare på iller.ifokus

Anmäl
2009-09-26 02:56 #15 av: Loveferrets

#14, Bara en fråga, menar du att illrar som lever på torrfoder och som blir kastererade inte lever lika länge som andra illrar som får annan föda och ej kastreras ?

Anmäl
2009-09-26 03:09 #16 av: JossanH

#15 ja det menar jag. De blir inte lika sjuka enligt mig och många andra. Ska dock bli spännande att se om insulinom kommer finnas hos illrar som enbart levt sitt liv på BARF och inte fått något konstgjort godis. Jag tror tex att min underbara fina Dexter har dåliga gener från början med dålig exteriör, dåligt tecknad (och är döv pga teckningen), och är från dåliga föräldrar- detta PLUS att jag gett honom torrfoder, att han levt som en innekatt, att jag kastrerade honom vid 10 månaders ålder och att jag har gett honom "dåligt godis" har resulterat i hans insulinom, och resten av felen som är med honom... Dock tror/hoppas jag på att jag "förebyggt" lite pga av mycket motion.
Risken är nog lägre att en iller från en bra linje blir sjuk av detta levnadsätt, men att den minimeras vid god hållning och sund kost- och utan att kastreras.

Medarbetare på iller.ifokus

Anmäl
2009-09-26 03:25 #17 av: Loveferrets

Okej, lustigt då att 2 av mina hann bli 8 respektive 9 (han skulle fylla 10 om 2 mån o hon skulle fylla 9 om en månad), dom levde på vitakraft torrfoder och tyvärr blev det inte mycket motion på den tiden. Dom kastrerades under året oxå och var aldrig sjuka förutom den sista tiden.

Anmäl
2009-09-26 03:35 #18 av: JossanH

#17 det finns människor som lever länge utan synliga sjukdomar på snabbmat också... Våran gamla katt levde på friskies, mammas köttförssås, brunsås och en och annan mus och blev 19! Visst finns det undantag!
och går man tillbaka en liten sväng i tiden (15-20 år) så var illerstammen starkare enligt min mening. Läser du en gammal bok står där att illern blir mellan 8-11 år gammal. är detta en genomsnittsålder idag? Nej, jag vet bara en som har flera illrar som är över 10 år. Dessa bor ute, i naturlig miljö, är okastrerade och lever helt på barf.
I en gammal bok läste jag en gång att illrar skulle utfodras med vitt bröd, mjölk och frukter/grönsaker till frukost och kött till kvällsmat. Hur kunde dessa djur överleva?

Idag avlas det mycket på färg och utseende framför starka och friska individer och sättet vi håller och föder våra illrar på ger enligt mig en försämring- generation efter generation.

Kolla bara in iller.ifokus och läs dödsannonserna som finns nu. Hur många illrar ser du där som levt friska tills 8-9 års ålder? Tiderna frändras hela tiden. Det som var okej eller rent ut bra förr kan ge stora problem idag.

Medarbetare på iller.ifokus

Anmäl
2009-09-26 03:44 #19 av: Loveferrets

#18, sant , inte många illrar som lever till dom är så gamla idag, jag är i alla fall glad att jag fick så många år med mina och hoppas det ska fortsätta så med Simon.  Men jag antar att det bara var tur att mina kunde bli så gamla med tanke på att dom enbart levde på vitakraft o blev kastrerade tidigt o lite motion.

 

Anmäl
2009-09-26 04:06 #20 av: Musiken

Kanner med dig.. Det ar tungt att se dem tackla av nar man bara vill ruska liv i dem igen..

Anmäl
2009-09-26 04:27 #21 av: Ceciliaolucifer

#14 Haha, Jossan du må rabbla upp hur många av mina illrar som du vill men jag bad inte om ngn utförlig analys om VARFÖR dom blir sjuka eller vad som ligger bakom. Jag har all rätt i världen att känna att det är tungt TROTS att Theo är sjuk och inavlad.

Trots att Theo är så fruktansvärt inavlad och helt fel så är han en helt underbar kille som förtjänar att älskas, få ett värdigt namn och ett värdigt liv. Det finns ett bra avslut på saker och ting också ska du se. Och tror du att Sarae fortsatte att inavla bara för att jag köpte Theo? och fick fina Blaj?

Eller hur var det nu när du köpte Pez? Var det en seriös hemma uppfödare med stamtavla och friska linjer? du vet, vi kan hålla på i evigheter.

Hur skulle det kännas om jag gick in i Dexters trådar och började diskutera om att det är självförvållad smärta du känner eftersom du valde en multicolour iller? för det var ju ingen som tvingade dig?

Vill du diskutera varför illrar blir sjuka så hänvisar jag dig till iller.ifokus sidan eller andra illerforum. Men det känns inte vidare peppande när jag vill skriva av mig ang mina känslor just nu.

Kanske dags för lite klippa och klistra inatt igen? ;)

Anmäl
2009-09-26 04:33 #22 av: Loveferrets

Beklagar att jag var en av dom som förstörde din tråd men nu ska jag återvända till de den är till för, men som sagt jag lider med dig, vet precis hur de känns.

Anmäl
2009-09-26 04:40 #23 av: Ceciliaolucifer

#15 Tidig kastrering och torrfoder är något man vet påverkar illrar väldigt mkt. Sen så finns det faktiskt andra torrfoder idag än för 5 år sedan och eftersom man är väldigt medveten som djurägare idag så tänker vi mer på vad vi ger våra djur än vad vi gjorde förr.

Det är många som fortfarande köper Whiskas till sina katter bara för att det alltid har funnits, eller för att dom tänker att ifall fodret hade varit dåligt hade dom inte fått sälja det. Men kan man lära sig av varandra och dela med sig av sina erfarenheter så kommer vi längre.

Du är ingen sämre matte bara för att du ger Simon torrfoder. Det hade varit värre om du hade barfat honom bara för att alla talade om för dig att göra det, och sen att det uppstått problem för att du inte hade kunskapen om vad som krävdes.

Man får välja sitt djur med omsorg och sen göra den vägen så bra som möjligt. :)

 

Anmäl
2009-09-26 05:48 #24 av: Loveferrets

#23, i inlägg 17 som jag skrev så levde dom länge ändå fast att dom fick vitakraft o kastrerades tidigt o jag kan ju bara undra då om jag kunde ha sån tur med båda när det pratas om hur dåligt det är idag med sånt ?

O nej jag ser mig inte som en sämre mamma för att jag ger Simon Vitalin och heller inte för att jag kastrerade honom i tidigt skede som var nödvändigt hehe.

Anmäl
2009-09-26 07:16 #25 av: Liss

Oavsett anledning, vilket inte spelar någon som helst roll i det här fallet, så tror jag i alla fall inte annat än att du älskar dina djur och gör allt för dem.

Det är skit tråkigt att se sina älsklingar gå och bli dåliga. Man blir så otroligt kraftlös när man inte kan göra något åt det.
Min och min mors hund hade dåliga leder från schäfern men mådde annars jätte bra. Helt plötsligt kissade han blod och blev undersökt. Innan har dem sagt att han är den friskaste, äldre hund dem sett. Men nu hade han helt plötsligt flertal tumörer. Så min mamma fick ta valet att ta bort honom. Är redan en månad sen nu. Känns konstigt. Jag är uppvuxen med honom.

Nu har jag själv en blandras, som säkert inte kommer bli jätte gammal. Han har redan allergier av allt möjligt och har blivit sjuk lätt. Jag värdesätter varenda liten minut med min älskade Ecko. Och jag mår illa av att ens tänka på att han inte skulle finnas mer. Jag hoppas i alla fall att jag får åtminstone 6-7 år till med honom i alla fall. Och jag kommer ge av min kärlek varenda dag.

Kramar till dig.

Anmäl
2009-09-26 14:11 #26 av: JossanH

#21 ja, du kanske borde läsa inlägget en gång till för att förstå att jag även menar MIG SJÄLV! Det känns skitjobbigt när bebisarna blir sjuka och ja, jag skyller det relativt mycket på mig själv. :) Inget jag kommer sticka under stolen med precis.
Jag skriver inte till folk att de ska sluta köpa farmar illrar för att jag tycker det utan för att jag själv har gjort det och tyckte det var ett dumt beslut, finns att läsa i många trådar ang farmare. har jag en frisk Pegasus idag? Nej. Var det ett smart beslut? Nej. Samma sak gällande Skit.
Den enda jag inte riktigt kan säga något om är väl egentligen Dexter som då var både en omplacering plus att det inte fanns någon som helst upplysning gällnade fancyfärger på några svenska sidor.. Att färgen skulle vara så betydande visste jag inte då, men jag har gjort det valet och har nu en insulinomsjuk iller som är sjuk på många punkter. Men jag hade förmodligen köpt honom utan att blunda den gången även om jag visste vad som skulle komma... Som med Skit... Ett bra val där? Nope! Älskar jag dom för det? Yes! Beror mina val på att jag har 3 sjuka illrar hemma? Yes. Känns det bra för mig själv att veta detta? Nope, men jag är medveten och tar det för vad det är.


Jag beklagar Cilla att dina illrar är sjuka. Jag vet hur det är då alla mina också är det. Självklart har du all rätt i värden att tycka det är sjukt jobbigt. Har jag någonstans skrivit något annat?
Och jag menar inte att Sarae skulle ha fortsatt linjen bara för att du köpte dina älskade illrar därifrån- jag menar bara att om man överväger att inte ens köpa fler illrar pga att det är så jobbigt när dom blir sjuka och går bort är då grovt inavlade illrar det bästa alternativet? Då får man vara medveten om att man har gjort det valet och att livets väg kanske inte kommer gå rakt fram. Tungt men sant :(

Jag är ledsen om jag förstört din tråd. Det var inte meningen då jag började skriva. Men nu har jag skrivit vad jag tycker, precis som du brukar/brukade göra i mångas trådar...
och eftersom jag inte har en klippbok här hemma så kanske jag skulle klippa och klistra lite igen :)
tycker det är synd att illerdiskussioner inte tas på illerforumet... Framförallt av sajtvärden själv, men det hör kanske inte hit.

#23 torrfodren är annorlunda och bättre idag och ändå dör illrarna tidigare...

Medarbetare på iller.ifokus

Anmäl
2009-09-26 15:59 #27 av: Alex

Nu kan vi försöka lämna det här och hålla oss till trådens ämne, verkar ändå som att alla är överens om att det inte är någons fel, utan det helt enkelt är tragiskt när illrar eller andra djur blir sjuka, oavsett anledning. Flört

Mvh Alex
Värd för Ridsport
Medarbetare på Islandshäst

Anmäl
2009-09-26 19:08 #28 av: Loveferrets

#27, Håller med

Anmäl
2009-09-26 19:59 #29 av: Ceciliaolucifer

 

#25 Det är så tufft :( Beklagar vovven.
Vi får hoppas att Ecko har fått det bästa från bägge raser :)

#26 Bra att vi förstår varandra!
Anledningen till att jag skrev här var för att klockan var sent och jag visste att folk var vakna här. Eftersom det inte heller var menat som en diskussionstråd så postade jag det inte heller på iller.

Oavsett om jag tidigare har sagt att smärtan är för stor när man förlorar dom, att det kanske inte är värt att skaffa fler illrar. Så har jag ändrat mig då dom skänker så otroligt mkt glädje.  Jag är uppvuxen med alla möjliga djur och min familj har både hundar, häst och katter, ödlor som jag älskar. Men inte på samma sätt som jag känner för iller.  Jag har hittat mitt djur helt enkelt.

Jag känner även ngt extra för speciella djur, som Blight & Theo och det ska inte misstolkas med medlidande. Hade jag kunnat få in vuxna illrar med speciella behov (oönskade, sjuka, gamla, vanårdare, döva etc) så hade det varit min största dröm. Men jag har en envis lite Bernard här hemma.  

#27 Tack! :)

Anmäl
2009-09-27 02:08 #30 av: Aviendha

#29 Du får flytta till något stort :) Tror inte att jag känner någon envisare än dig, så det måste säga en hel del om Bernard! Foten i munnen Vet ju hur du kämpat förr, det är det inte många som hade orkat halvvägs på!

Anmäl

Det finns en till kommentar till den här diskussionen. Den är bara synlig för medlemmar på iFokus. För att läsa kommentaren, logga in eller registrera dig på iFokus.