Skriv ett nytt inlägg! Aktuellt just nu (1) Senaste inläggen

Allmänt Artikel snack / tips Bilder... Dagens ros Dikter Djur Filmer, TV & Böcker Historier Lekar Natt mums Om Nattsudd.iFokus På löpsedeln Samlingar Sömn/Sömnproblem Tankar & Funderingar Tävlingar / Bidrag Veckans tips YouTube
Tankar & Funderingar

Daligt humor (med prickar over o:et)

2009-11-17 19:08 #0 av: Musiken

Idag ar jag otroligt arg igen.

Har skitmycket att gora, en massa saker jag behover kopa, inte ett ore pa banken, behov av lite karlek och en karl som ar for stressad och deppad for att ge mig det.

Jag maste trycka och binda en bok innan jul. Jag hade, innan jag visste hur mycket det kostar att gora en bok, £15 att leva pa i veckan (ca 200kr). Nu ar jag nere pa typ £7.
Jag har inte rad att kopa julklappar. Inte en enda. Inte till mamma, inte till pappa, inte till bror och inte till pojkvannen.

Och sa pojkvannen. AAAARRRRGHHHH!!! Han lider av SAD (Seasonal Affective Disorder) vad vi tror (han vagrar ga till en lakare) och blir varje vinter jattedeppig och negativ. Han far en jattenegativ installning till varat forhallande ("det kommer inte halla, jag skulle inte bry mig om du flyttade harifran utan mig" osv) och jag haller pa att bli galen! Jag vet att han inte menar det egentligen, men det gor det ju inte lattare att hora precis, och det gor ju mig ledsen ocksa! Dessutom sa skjuter han bort mig mer och mer. Han kommer med dessa fruktansvart daliga ursakter att han inte kan ses for han maste upp och plugga dagen efter (men nar han jobbade som elektriker och gick upp 7 pa morgonen sa var det inga problem!), att han inte kan sova nar jag ar hos honom och att det ar trakigt att vara hemma hos mig (trots att jag har precis samma "nojen" hemma hos mig som honom, och att han alltid lyser upp nar han leker med illrarna och mina housemates pratar med honom).

Innan denna vinterns depp satte igang sa bestamde vi att vi skulle fira jul hemma hos mina foraldrar i Sverige, men nar han ar sa har sa vet jag allvarligt inte om jag vill att han ska komma. Biljetterna ar bokade sa jag kan inte saga att han inte far komma, men det ar fan inte roligt att ta med honom om han ska vara uppgiven och negativ hela javla tiden! Visst han mar daligt, men hur mycket skit ska jag behova ta egentligen? Det ar inte mitt fel att han blir annu mer stressad och deppig for att han inte gor sitt skolarbete, jag forsoker peppa honom sa mycket jag kan och foreslar at vi ska plugga ihop osv, men han slar bara dov-orat till.

Kunde han bara fa ordning pa plugget sa tror jag att mycket skulle latta for oss faktiskt. Jag kan stotta honom helhjartat nar han "bara" ar deprimerad. Grejjen ar ju bara den att han spenderar dagarna med att spela in sitt album, och kvallarna till att traffa mig (jag har foreslagit att vi ska plugga tillsammans men det har han aldrig lust till) eller titta pa tv. Sedan spenderar han hela natterna med att stressa over allt skolarbete han behover gora och mixa sitt album for att bli trott. Han somnar vid 6-tiden och missar sedan lektionerna pa morgonen, vilket resulterar i mer stress. Nar jag sover over sa resulterar det sa klart i att jag ocksa ar vaken, for han pratar hela tiden om allt som aker runt i hans skalle. Jag drar mig iaf upp pa mornarna, trots bara 2 timmars somn och gar pa mina forelasningar. Forsoker fa ivag honom till en lakare, forsoker fa honom att organisera sitt plugg och forsoker att saga att han faktiskt maste prioritera, men inget verkar ga in.

Och jag star har med 3 miljarder mer saker att gora an honom da det ar mitt sista ar och forsoker halla mitt liv flytande, fa min bok publiserad, organisera min utstallning, gora om en kurs jag inte klarade forra aret pga depression och krashade harddiskar, samt halla honom over ytan ocksa, samtidigt som jag forsoker ha tid att ga till gymmet for att fa ur mig aggression, stress och halla mig i form.

Och jag blir bara sa arg! Jag blir arg for att han inte kan ta tag i sig sjalv, eller iaf lata nagon annan gora det at honom. Jag blir arg for att jag skulle behova stottning ocksa, men det finns inte en chans i helvetet att jag skulle kunna fa det. Jag blir arg for att jag inte har pengar till nanting - jag har atit soppa i 4 dagar nu, och har 3 portioner kvar, en konservburk spagetti i tomatsas och tva makrill-fileer i frysen som ska racka mig till sondag, for jag har inga pengar att ens kopa en limpa for! Jag blir arg for att han inte ens orkar krama mig helhjartat nar han ser mig. Jag blir arg for att han inte visar den minsta tacksamhet for vad jag gor for honom. Och jag blir arg for att jag inte kan hantera situationen. Jag blir arg for att jag ar sa beroende av narhet och karlek. Jag blir arg for att jag har det sa forbannat kampigt med mitt skolarbete. Jag blir arg for allt helt enkelt.

Anmäl
2009-11-17 19:38 #1 av: Loveferrets

Usch det låter inget vidare, men det är svårt att hjälpa en person som inte vill bli hjälpt men du ska inte må dåligt över att han vägrar gå till läkare, han borde verkligen ta tag i detta innan du exploderar på riktigt, att du är arg och frustrerad kan jag förstå och jag tycker du enbart ska tänka på dig själv ett tag för annars är risken att du kollapsar av ren utmatthet. Man är inte mer än en människa och du kan inte ta ansvar för han oxå och speciellt inte om han beter sig dumt. Ta hand om dig själv i första hand. kram

Anmäl
2009-11-17 20:13 #2 av: Musiken

Tack :) Jo det ar det.. Funderar pa att skicka ett mail till pojkvannen och forklara hur jag kanner da det uppenbarligen inte gar in nar jag forsoker prata med honom, men det kanns som om det skulle gora mer skada an nytta.. Han skulle med all sannorlikhet tolka det som om jag ar missnojd med varat forhallande i allmanhet och bryta upp det pa eget bevag innan jag gor det. Samtidigt sa behover jag verkligen att han lyssnar, for min skull. Och jag vill inte behova linda in det i fjorton lager bomull heller, utan jag vill kunna vara rak. Det ar svart att veta hur man ska gora!

Anmäl
2009-11-17 21:06 #3 av: Loveferrets

#2, Förstår att det är svårt men när du mejlar honom så skriv det oxå att du inte är missnöjd med förhållandet men du vill vara rak och inte linda in allting, skriv oxå att du behöver att han även lyssnar på dig för att du oxå ska må bra, älskar han verkligen dig så VILL han att du ska må bra inte sant ? Och då måste han oxå visa det.

Tolkar han brevet ändå helt galet så kanske familjeterapi skulle hjälpa ? Kanske behöver han en utmostående som förklarar för honom för att han verkligen ska inse ? Eller om det finns någon närstående som ni kan prata med ?

Anmäl
2009-11-17 22:05 #4 av: Musiken

#3 Jo :) Har skrivit ett litet mail nu. Forst och framst fullproppat med massa insomningsknep eftersom han har svart for att sova och sen i princip att jag alskar honom och hoppas att han kan sova battre snart, for da kanske han blir mindre stressad, och da kanske han far mer skolarbete gjort, och da blir han annu mindre stressad, och da kanske vi antligen kan fa lite kvalitetstid tillsammans vilket skulle gora mig jatteglad. Skrev aven att jag verkligen skulle uppskatta lite mys och prat nagon kvall. Misstolkar han det sa vet jag inte vad jag gjort for fel!

Par-/familjeterapi skulle han aldrig ga med pa i dagslaget dock.. Han vagrar soka hjalp for sina egna problem, och jag ser inte alls hur han da skulle vilja soka hjalp for vara problem.. Jag tror definitivt att han behover nagon att prata med, men han vagrar. Han var tvungen att prata med en psykolog for att bli slappt ifran sjukhuset efter sitt sjalvmordsforsok, och jag tror att han assoccierar allt sant med den skammen. Att ingen i hans familj ville hamta upp honom fran sjukhuset heller, utan att han fick ga tillbaka till harberget for hemlosa dar han bodde gjorde nog inte saken battre. Tror att han ar valdigt inrotad i tankebanorna att han ar vardelos och att ingen bryr sig om honom nar han ar deprimerad tyvarr. Och jag sliter haret av mig for att forsoka motbevisa honom, men inget verkar hjalpa!

Anmäl
2009-11-17 22:21 #5 av: Loveferrets

Låter bra de o förstår han ej detta så vet jag inte heller men har du själv pratat med någon närstående om det här? Förstår ju at han känner skam men om inte för sin egen skull men åtminstone för din så tycker jag han borde ta tag i det. Det är inte värt att du riskerar din egen hälsa för hans skul om han inte vill möta dig på halva vägen.

Jag önskar er i alla fall all all lycka o lova att du tänker på dig själv oxå för det är jätteviktigt många kramar.

Anmäl
2009-11-17 22:36 #6 av: Musiken

Nej, jag har inte pratat med nagon.. Har en organisation jag kan ringa nar jag har det riktigt jobbigt, som en psykolog fast pa telefon, men ingen jag kan prata med over en kopp te eller liknande. Alla mina vanner ar hemma i Sverige, och vi har tappat kontakten lite, och har i England har jag haft svart att hitta nagon jag verkligen klickar med.. Och jo, jag tycker ocksa att han maste ta tag i det har.. men det ar ju sa svart for honom att visa sig "svag". Det tar veckor av andningssvarigheter innan han ens klarar av att ga till doktorn for att hamta ut ny astmamedicin.

Och tack :)

Anmäl