Annons:
Etiketttankar-funderingar
Läst 1971 ggr
Musiken
1/3/10, 3:16 PM

Det har med narhet

Just nu ar jag sa javla trott pa karl sa att jag haller pa att sprangas i bitar bara jag tittar pa honom. Funderar pa att slanga ut honom sa fort vi kommer tillbaka till England. Alskar honom, det gor jag, men ibland sa verkar det inte racka. Funderar pa om det inte ar dags att bita i det javligt sura applet och ga med brustet hjarta ett tag.

Men sa till det har stora singelproblemet: narhet.

Jag gar under utan narhet. Jag har problem med mig sjalv, det vet jag, och ett av mina nyarsloften till mig sjalv ar att ga till en psykolog och fa ratsida pa mig sjalv. Jag sjunker bara langre och langre ner i den har javla depressionen, samtidigt som jag lagger mig an med fler och fler idiotiska vanor, ovanor, radslor och behov.
Narhet ar ett sadant behov. En stor anledning till att jag blev tillsammans med honom ens. Iaf sa snabbt inpa att jag dumpade mitt ex. Jag vet inte vart jag ska ta vagen om jag inte far kramas, pyssla i nagons har eller liknande. Min depression ar svar att handskas med som det ar, och jag vet att bara en vecka ifran pojkvannen nu sa ligger jag som ett javla kolli sen. Narhet ar min livsenergi.

Och jag ar livradd for att dumpa honom nu. Jag kommer vara ensam. Ensam. ENSAM. i 6 manader minst innan jag kan flytta tillbaka till Sverige. Jag som inte ens klarar av en vecka, hur ska jag klara av 6 manader? Jag vet allvarligt talat inte om jag klarar av det. Jag har inga nara vanner, ingen jag kan krama, ingen att ringa (som substitut for fysisk narhet) och ingen jag pratar med pa internet regelbundet ens.

Jag har angest, svettas och kanner hur luftroren snors at bara jag tanker pa det. Att vara utan honom som person kan jag se resonabelt pa och inse att det funkar inte i langden att ha det som vi har. Men att vara utan narhet. Det gar inte. Det gar bara inte.

Sa hur gor man? Forutom att ga till en psykolog, for det ska jag redan. Hur star man ut? Jag har ju illrarna, men de kan ju inte halla om mig nar jag behover det.

Annons:
Linn
1/3/10, 3:42 PM
#1

Sånt här är så svårt! i min relation till sambon har det många gånger vart kämpigt mellan oss och jag har inte vetat om jag stannat kvar för att jag älskar honom eller för att jag är så förbannat rädd för att bli ensam. Jag har inget tips eller råd åt dig, det tror jag nog egentligen ingen än du själv kan ge dig. Men, jag kan säga dig att jag vet hur det känns. Och jag tänker på dig. Vill du ha någon som lyssnar så finns jag här.

____________________________________________________

Linn

Sajtvädinna Florist.ifokus
Medarbetare GodaNyheter.ifokus och Barnlöshet.ifokus

Jenahbella
1/3/10, 4:31 PM
#2

Innan jag och elias gjorde slut var ja nog bara ihop med honom för att jag var rädd för att vara ensam. och samma för honom. 
jag är fortfarande rädd för att va ensam och ibland när elias vill ha sin ensamtid och jag vill va nära så blir de stora problem.
jag vet inte riktigt va jag ska ge dig för råd heller.  
det är nog bara du som kan bestämma hur du ska göra.
precis som linn så tänker ja på dig och vi finns här :)
kramis!

Loveferrets
1/3/10, 4:41 PM
#3

Det är så svårt sånt här, för mig är det tvärtom, vill inte ha någon nära. Ilrrar är de enda som jag vill o behöver kärlek av men nu när jag ingen har känns det enormt tomt inuti. Fruktansvärd känsla, det enda råd jag kan ge är att du bör inte vara ihop med honom bara pågrund av att du är i sånt behov av närhet. Om du känner att du inte älskar honom "på rätt sätt" så är det bara dömt att misslyckas för er båda. Kan du inte börja med psykolog även fast du inte bor i Sverige Amanda ? Så slipper du ju "vänta" så länge menar jag för att få hjälp, har du pratat med honom om det ? kramar om. Finns här om du vill prata.

Loveferrets
1/3/10, 4:42 PM
#4

Illrar ska det vara.

Musiken
1/3/10, 5:13 PM
#5

Hann visst inte ens komma tillbaka till England. Aja. Just nu ar jag mest arg. Att vara ensam ar nagot jag far ta stand till senare. Just nu ska jag bara forsoka sta ut med att sova i samma sang som honom i en natt till och forsoka att inte gora mina foraldrar arga. De ville inte ens ha hit honom till att borja med och efter varat jul-brak sa sa de att han skulle aka hem direkt om han skulle dumpa mig. Tja, han fixade ju en hel vecka iaf, och det ar ju ingen ide att han aker idag da flyget anda gar imorrn…

Saga85
1/3/10, 5:46 PM
#6

Jobbigt läge, men det kanske är bäst ändå. Ingen idé att vara tillsammans med någon bara för närhetens skull, och särskilt om man håller på att gräla mycket. Även om det är svårt. Försök hitta någon bra psykolog eller liknande. Kanske finns det samtalsgrupper eller aktivitetscenter du kan besöka? Jag fick en remiss till något sådant - det fanns en hel del pyssel (textil, datorrelaterat, måleri, keramik, osv) och man träffade andra i samma situation och kunde umgås. Nu tog jag mig aldrig dit, men det lät ju bra.

Att känna ett behov av närhet kan ju även vara att man känner ett behov av att känna sig lite speciell och behövd. Kanske skulle du kunna börja med lite volontärjobb? Jag har en vän som jobbar för Röda Korset (tror jag det är) - hon har en ensam tant som hon besöker en eller ett par gånger i veckan. Sitter och pratar med, tar promenader, osv.

Egentligen skulle man ha en sånhär:

Annons:
Musiken
1/3/10, 5:49 PM
#7

Och sa blev jag ledsen pa det nu sa klart… Saknar honom redan och han sitter bara pa andra andan sangen… Och jag vet att allt ar mitt fel… Och plotsligt sa kanns psykologen helt javla onodig… Vad ska jag dit for nu nar jag inte ens har en relation? Det ar ju relationer jag har problem med. Jag har ju ingen annan jag kan prata om - for det finns ingen annan i mitt liv. Sa vad har jag nu att prata om? Hur jag sabbar allt jag alskar? Det ar for sent att radda det har nu, sa vad ar poangen? Jag kan kanske lara mig nat till nasta gang, men vem har sagt att det ens blir nagon nasta gang? Ska jag bara sitta och alta allt jag gjort fel - allt jag angrar, nar jag inte har nagot att kampa for langre?

Saga85
1/3/10, 5:54 PM
#8

Du har dig själv att kämpa för. Och att prata med en psykolog är inte bortkastat bara för att du inte är i en relation. Man ska inte förlita sig på relationer för att må bra - man ska må bra och älska sig själv och livet och allt det där även om man inte har en partner.

Massa kramar till dig.

Loveferrets
1/3/10, 5:57 PM
#9

Läs Sgas inlägg nummer 8 Amanda för det är så sant som det e sagt, du är lika värdefull även om du inte har någon partner vid din sida o att gå hos en psykolog är inte bortkastat alls, kramar om dig. Jag tror inte alls att allt är ditt fel.

Musiken
1/3/10, 6:17 PM
#10

Sag inte ens ditt forra inlagg Saga. Det var en rolig lat :) En san skulle man verkligen ha!

Volontarsarbete later faktiskt som nagot for mig… Eller ett sant dar center… Skulle vara skont att fa traffa lite folk. Att jag behover narhet ar nog mest bara att fa kanna mig lite levande. Att kanna att jag faktiskt ar manniska. Kanna mig lite alskad.

Och ni har sa ratt i vad ni sager! Jag maste jobba med mig sjalv forst. Kanske det har ar en bra sak? Kanske en relation bara forsvarar saker om jag ska jobba med mig sjalv? Samtidigt sa skulle jag behova allt stod jag kan fa just nu.. Jag behover nagon som jag kan prata med. Nagon som kan ge mig den dar uppmuntrande kramen.

Och jo Eva, till 90% sa ar det mitt fel. Alla mina relationer har gatt i samma monster, och jag blir bara mer och mer destruktiv for varje gang - bade mot mig sjalv och min partner. Jag forstor bade mitt och andras liv, och det ar fakta. Allt borjar alltid med solsken, men jag bryter ner mig sjalv bit for bit, startar brak om poanglosa saker, nedvarderar mig sjalv, och later mig bli sarad och hunsad och an mer trasig. Det ar som om jag gar in med ett omedvetet mal om att forstora mitt liv, men att jag vill ha nagon med mig nar jag faller. Det ar som om jag bedriver psykologisk misshandel mot mig sjalv. Just i detta fallet kanske John inte ar varldens basta kille - men vi har ju alla fel och brister, och hans fel och brister kanske inte passade sa javla bra ihop med mina.

Vilken utvikning det har blev om mitt liv nu da.. Jag ar inte sa hemsk som jag later forresten.. Jag ar otroligt sansad och aterhallsam, tills jag varit tillsammans med nagon ett tag. Hoppas bara att alla Goteborgare inte blivit vettskramda nu, for jag skulle fortfarande ga pa fikor osv nar jag flyttar om det gar for sig Skäms

Jenahbella
1/3/10, 6:29 PM
#11

volontär jobb kan jag rekommendera! när jag var i ungern å byggde hus lärde jag mig verkligen mycket om mig själv. 
och de va så skönt att känna att man gjorde nåt viktigt, att just jag kunde hjälpa!!

amanda jag känner som du att jag bedriver misshandel mot mig själv.
men de handlar inte om att man går in å förstör för sig själv, även om de känns så för en själv. jag tror de e våra behov av vad vi vill ha i en relation som kommer ut på fel sätt.

mina å elias bråk tex kan gå ut på att ja sitter å ältar nåt gammalt, jag blir mer å mer sur å han fattar ingenting.
han blir sur för att jag surar och jag blir arg för att han inte förstår.
för honom e de enkelt, har man gått vidare från nåt så har man, för mig e de svårt, e de nån detalj som inte är utredd så grubblar ja ihjäl mig.
jag ser oftast detta som mitt fel, då jag egentligen inte borde grubblat utan som elias bara gått vidare.
men faktum är att man måste  utgå ifrån sig själv och jag håller på att lära mig att detta är mitt sätt att ta itu med saker. okej mitt sätt är oxå rätt.

jag tror de e bra om du går till en psykolog och pratar även om du inte har nån relation.
du behöver höra precis som jag att det man gör gör man för att man är den man är. och alla är vi olika.

Loveferrets
1/3/10, 6:41 PM
#12

Jag tror oxå som Fnuha säger att det beror på era behov vad ni vill åstadskomma i förhållandet. Om du vet om att du är destruktiv så borde det nog vara bäst om du börjar prata med någon så fort som möjligt för din egen skull. Det måste vara enormt jobbigt att känna att man bara förstör för andra pågrund av ens egna beteende o jag tror säkert dom vill fika med dig för de även om du delgav dig av detta o det är inget att blir skrämd av för man är som man är o riktiga vänner älskar dig för den du är oavsett brister.

Musiken
1/12/10, 2:19 AM
#13

Uppdatering: Vi tvingades spendera dagen i Stockholm tillsammans, dela hotell i Edinburgh och sedan dagen i Edinburgh tillsammans. Och allt var frid och frojd. Och har varit frid och frojd. Fram tills idag. Jag orkar verkligen inte ta allt igen, sa vill ni lasa kan ni ga in pa psykologi och lasa den har traden. Forlat, men pallar bara inte just nu…

Annons:
Loveferrets
1/12/10, 3:06 AM
#14

Har nu läst din tråd där inne och jag tycker att han stjälper mer än hjälper dig, deprission ter sig olika och kan aldrig jämföras och att du börjat på medicin är bra. låt han inte få dig tro annat och jag hoppas verkligen att din kurator oxå kan hjälpa dig, kanske kan du ev få med honom så denne kan beskriva ett och annat för honom, jag tycker han är riktigt taskig mot dig och du är värd bättre än så. Du ska heller inte säga förlåt för att du inte orkar skriva allt här vännen, ibland orkar man bara inte och du ska göra det DU mår bra av, skänker dig tusen kramar och önskar att jag fanns hos dig.

Alex
1/12/10, 3:58 PM
#15

Amanda, jag blir nästan rädd när jag läser det där. Vad gör du hos honom nu över huvud taget? Som han beter sig är han inte ens värd att vara i närheten av dig!

Har han själv varit deprimerad, som han påstår, så borde han verkligen ha förståelse för det hela. Det uttalandet tycker jag låter typiskt för någon som "inte tror på depressioner", inte för nån som varit deprimerad själv. Då borde man verkligen förstå att alla depressioner inte visar sig på samma sätt, och att det finns olika grader men som kan vara minst lika jobbiga.

Du behöver folk runt dig som förstår dig nu, om inte annat som lyssnar och kan stötta. Det sista du behöver är någon som trycker ner dig. Stå på dig, gumman. Massa bamsekramar till dig!

Mvh Alex
Värd för Ridsport
Medarbetare på Islandshäst

Faxlin
1/12/10, 6:26 PM
#16

Måste hålla med Alex här. Du är värd någon sååå mycket bättre. Och att ta kontakt med en psykolog ska du göra för din skull inte för någon annans skull.

Sänder en massa kramar till dig

Cave quid dicis, quando, et cui
Audiatur et altera pars

Linn
1/12/10, 10:14 PM
#17

Har nu läst igenom tråden inne på pyskologi. Vill bara ge dig en stor kram! Eller flera stycken egentligen! Känner igen mig i en hel del av vad du berättar om.

Tänker på dig.

____________________________________________________

Linn

Sajtvädinna Florist.ifokus
Medarbetare GodaNyheter.ifokus och Barnlöshet.ifokus

Upp till toppen
Annons: